Ikväll sänder SVT Plus Europa direkt från Eu-parlamentet i Strasbourg. I programmet kommer debattdeltagarna bland annat att diskutera märkning av livsmedel. EU-kommissionen har ett förslag om att märkning, liknande den redan existerande GDA-märkningen, ska införas på alla varor. Jag är med i ett av inslagen i programmet där jag diskuterar märkning och ingrediensförteckningar. Kommer märkningen att kunna tjäna sitt syfte eller är den vilseledande?
GDA
GDA finns redan nu på flera produkter, bland annat musli- och kakpaket. GDA står för "Guided Daily Amounts" och kan likställas med RDI. GDA anger hur mycket socker, fiber, fett, mättat fett och salt en portion av livsmedlet ger i relation till dagsbehovet. Dagsbehovet utgår från kvinnliga medelsvensson som har ett energibehov av 2000 kcal. Märkningen ska fungera som en vägledning för konsumenten.
Syfte
Syftet med förslag om märkning från EU-kommissionen är att få EU-ländernas invånare att äta nyttigare. Genom att livsmedel har ett märke liknande GDA ska vi alltså börja äta nyttigare mat. Men hur fungerar det i praktiken?
I praktiken
Jag har svårt att hitta många positiva fördelar med förslaget. Fördelen jag kan se är att det blir lätt att jämföra liknande produkter mot varandra. Genom att exempelvis socker och fiberhalten anges på samma sätt på olika produkter går det snabbt att få sig en uppfattning om energi- och näringsinnehåll.
Märkningen bygger på en portionsstorlek. Något som är väldigt subjektivt. Det positiva kan vara att en portion just visar hur stor eller liten en portion bör vara ur energi- och näringssynpunkt.
Svårigheter
Däremot tror jag inte portionsangivelsen fungerar i praktiken. Visst är det lätt att inse att ett kex är en portion om det står angivet. Men hur stor är en portion på en tårta? Exempelvis är kunskapen om att 25 g chips räknas som en portion inte stor. Antalet som äter 25 g chips som en portion är förmodligen ännu färre.
Från vem ska märkningen utgå från? GDA utgår alltså från en kvinnlig medelsvensson. Det finns massvis av personer som har både högre och lägre energi- och näringsbehov. Resultatet kan därmed bli att du får för lite i dig eller för mycket. Om portionerna av riktig mat blir för små är det också lättare att småäta sötsaker, såsom kakor och godis, mellan målen. Då har man verkligen inte lyckats med syftet av märkningen.
Dagens konsumenter vill ha det enkelt, snabbt och smidigt. Frågan är om de flesta konsumenter orkar sätta sig in i vad märkningen faktiskt betyder. Eller kommer märkningen att feltolkas? Att flertalet kakor ger hälften av energibehovet kanske tolkas som att det är okej att äta eftersom hela dagsbehovet inte är fyllt. Att energin behöver komma från andra livsmedel kanske missas.
Om mat som ger ”tomma kalorier” kommer att ha samma märkning som näringstäta livsmedel, kommer det förmodligen leda till feltolkning. Vilka signaler ges om en läskedryck utgör lika mycket procent av dagsenergin som en mindre måltid? Att enbart använda sig av en märkning liknande GDA anger inte i vilken frekvens livsmedlet bör ingå. Idag finns nyckelhålet som många använder sig av. I förslaget kommer det vara tillåtet att ha kvar andra märkningar på produkter, men kommer producenterna och konsumenterna att orka med flera olika märkningar?
Sammanfattningsvis
Det finns, enligt mig, flera brister i en märkning liknande den nuvarande GDA-märkningen.
Mitt förslag är att en märkning liknande GDA tas fram men att den även visas tillsammans med ett märke som anger om produkten är nyttig eller inte. För att undvika inflation av märkning skulle då GDA-märkningen kunna finnas i flera olika färger. Exempelvis skulle textrutan med GDA kunna stå skrivet i orange om livsmedlet är onyttigt och stå skrivet i grönt om det är nyttigt. På så vis blir en nyttighetsbarometer infiltrerat i själva märkningen. Förslaget löser fortfarande inte andra negativa aspekter jag har tagit upp, vilket jag hoppas kommer att lösas och därmed resultera i en optimal märkning.
I hopp om en spännande och intressant debatt!
Kommentarer
Skriv ny kommentar